Jag blir så lack på mig själv :(

Usch, allt är emot mig idag! Sur och grinig, en förbannad PMS kärring är vad jag är. Lika bra att jag lägger ner alltihop, för jag vet ändå inte vad jag pysslar med. Att hästarna står ut med mig överhuvudtaget är ett under :( Att jag aldrig lär mig, jag ska inte hålla på med hästarna när jag är på det humöret. Fast jag ville så gärna ändå då jag inte har hållt på i corrallen på flera dagar. Behöver jag berätta hur det gick? Knappast eller hur. Ett brunstigt sto i ena änden på snöret och i den andra en PMS tant, lyckad kombination, eller inte. Visst hon var jätte duktig, brusade inte upp en gång, men var totalt ofokuserad och okoncentrerad och struntade blankt i vad jag bad henne om, gjorde lite som hon själv tyckte, lyssnade lite med ena örat ibland. På tillbaka vägen gjorde vi stick to me vilket gick dock väldigt bra, och touch it på konerna var inte heller några problem. Med tanke på vilka förutsättningar jag gav henne så är jag jättenöjd och tacksam för att hon överhuvudtagen ville vara i min närhet. Sen var det Chevalens tur också, givetvist, har man sabbat den ena så måste man sabba den andra med ju. Han skrämde dock livet ur mig, när jag skulle ta honom i boxen vilket inte var något problem med, så kände jag att han luktade illa ur munnen och näsborrarna. Samma hemska lukt som på min vänninas häst när den hade värsta koliken. Fast han såg pig ut och hade ätit och druckit. Jag kände på magen och den var spänd och han kickade mot mig flera gånger när jag försökte massera magen på han. Jaha tänkte jag då ska vi ut och röra på oss i vilket fall som helst, så det var bara att gå ut och gå. Han var också lika okoncentrerad och ofokuserad och loj som Ekta. Jag är dock som sagt jättetacksam för att han också ville vara i min närhet. Tillbaka i stallet så åt han igen och drack, hade tarmjud och fes, tyckte dock inte om när jag pillade under magen. Han såg dock pigg ut så jag tror att det släpte. Den hämska lukten var också borta. Skumt. När jag släppte ut hästerna sen så ville de bara vara hos mig i alla fall fast jag hade betett mig som en idiot. Hoppas att de vill umgås med mig imorgon också.

Dagen efter stormen

När jag kom till stallet igår så såg jag på hästarna att de var både trötta och lite skärrade efter nattens blåsväder. Min plan var att leka med de lite, men sen insåg jag att det var bättre och låta de få vila och smäälta allt som hade hänt. Jag brukar inte förmänskliga mina djur eller ge de mänskliga egenskaper, men rätt ofta så dyker det "text remsor" upp i mitt huvud. :) När jag var inne hos Chevalen så stod han och åt sitt hö och gång på gång tittade han ut och sen på mig precis som om han ville säga "Matte, matte, har du sett? Ska det vara så?
Är det farligt? Sen när jag hade pysslat om han och fixat med hans framhovar så ville han gå ut och titta, men han ville absolut ha med mig "Matte, matte kom och kolla, det ligger ett trä här, ska det vara så? Är det farligt?" Jag följe mde han ut och vi gick fram till trädet, flera gånger så tittad han på mig och frågade, men jag talade om för han att nu kan inget mer hända att nu var det Ok att jag vet om det och har sett det, då frustade han "ja, ja okey då, vad ska vi hitta på nu då? Sen var det Ektas tur och hon betedde sig likadant, fast hon var lite mer osäker och frågade flera gånger "ska det vara så, ska det vara så? är du säker på att det är ofarligt? Det ska ju inte ligga där, det har det inte gjort innan, det ser konstigt ut. Matte matte, är du säker? Ja det är lugnt, vi gick fram och tittade och man så hur den osäkra minen försvann ur hennes ansikte, så frustade hon med, sen var det bra. Sen kom hon på att foderhäcken var ju också annorlunda, där hade det också hänt grejer. Vi gjorde lite stick to me fast i frihet och från zon 1, vi tog små små steg framåt mot foderhäcken och hon kollade hela tiden med mig om allt var OK, väl framme så stod vi där och jag klappade om henne, och så fick hon lite godis, sen såg man riktigt hur glad hon blev över att hon fixade att gå helt själv ända fram så när vi skulle gå därifrån så blev hon lekfull och busig och tog ett glädje skutt och ett par små galopp språng därifrån. Sen var allt som vanligt igen. Hästarna är så himla tydliga om man bara väljer och vill se det :)

Blåsigt värre

Ja, då var det åter igen dags för lite blåsväder. Den här gången var det inte så illa som tidigare, men full tillräckligt. Det skulle blåsa som värst vid 18 tiden vilket det också gjorde, men sen började det att lugna ner sig. Vid 19:30 så tyckte jag att hästarna kunde gå ut igen, då hade de varit inne ca 4 timmar och torkat och ätit lite hö. På nattet tilltog blåsten ordentligt och ett stort trä precis jämte vindskyddet och stallet blåste ner. Tidigare på dan hade också en stor enebuske blåst omkull i vår hage. Det var ju tur att hästarna var ute trots allt. Hade jag haft de inne så hade de rivit stallet i panik när det stora trädet gick ner. Men det är så typiskt att det alltid ska hända nåt när jag inte är istallet då jag brukar vara där. Idag var det första gången på flera måndaer som jag inte morgonfodrade då Tryggväs ägare erbjöd sig att göra det. Lustigt, jag ska bara inte frångå dagliga rutiner helt enkelt :) Tydligen har det gått bra med hästarna, har som sagt inte varit ute där än, så jag får hoppas att svärfar och Tryggväs ägare har kollat de noga. Förstårligt kanske så blev det inga utomhusaktiviteter igår, passade på istället att gosa och "grooma" hästarna lite, sen fixade jag Ektas framhovar. Jag var lite mör i kroppen efter dikes grävningen och hästmassagen så jag orkade inte ta bakhovarna med, ska försöka ta de idag, förutsatt att jag får in de i stallet. Med tanke på nattens händelser så vet man inte riktigt om de vågar sig in igen :)

Alla dessa måsten

Ja, nu har de kommit ikapp en så det var bara att hugga i. Dikat ur diket som har vuxit igen. 150m med spade, det känns kan jag säga, men bra blev det och allt vatten har fint runnit undan nu. Alla foderhäckar är nu rengjorda, det är ringvältat utanför stallet, får nog göra det en omgång till om det inte fryser på per omgåend. Badkaret är fixat, lyset fixat både i corallen och utanför stallet. Så nu kan vintern komma, fast den får gärna dröja några veckor till. Imorgon får jag ta tag i hästarnas hovar, det är knappt 14 dagar sen jag gjorde de, men då slipper jag jobba ihjäl mig.

Mellan hopp och förtvivlan

Kl 22:30 ringde telefonen, i andra änden hör jag en gråtande röst, en vän som håller på att förlåra sin häst. Ett ungt sto som hon själv har fött upp. "Kan du komma och hjälpa mig, vi måste åka till klinik" Självklart! I ett sånt läge så finns det inget annat i min värld. Visst vad kan jag göra när hoppet tycks vara ute, men jag vet så väl vad det betyder att stå där själv och se sitt älskade djur lida. Jag kastar mig i bilen och kör 40 min senare är jag framme, veterinären är på plats och hästen har fått dropp och smärtstillande och lugnande. Vad göra? En operation kan krävas, en kostnad mellan 50 och 100 tusen, kommer hon att överleva? Kommer hon att klara resan till Helsingborg? Åka eller inte? Avliva eller inte? Vad är bäst för djuret? Tankarna snurrar? Vi beslutar till slut att ge henne en sista chans, hon får mera dropp och mera smärtstillande och lugnande. Sen vänta, vänta och vänta. "Blir hon sämre får ni ringa, så kommer jag och vi får ta bort henne, säger veterinären". "Hjälp henne Bea", ber min vän. Jag går in och lägger händerna på henne, masserar försiktigt och trycker på utvalda punkter. Plötsligt börjar hon att tugga och jäspa. "Gud" utbrister min vänninas sysster, "det har hon inte gjort sen i morse" Jag gör samma sak ytterligare en gång, sen går jag in för att få i mig lite mat i fall att vi behöver åka. Strax efter kommer min väns sysster och ropar "Hon äter, hon äter!" Hoppet började stiga, det kanske finns en chans. Vi går ut till stallet och jag gör massagen och akupressuren igen, nu äter hon, ser piggare ut, magen är igång och hon t o m vissar attityd. Vi är så tacksamma allihop, att hon fick en chans och att det gick vägen. Jag sätter mig i bilen och 40 min senare är jag hemma igen och lägger mig i min säng, jag har ca 3 timmar innan kl ringer igen och då det är dags att åka, dock bara till jobbet.

Det gäller att alltid ha en reserv plan

Blev så glad idgag (onsdag) när jag kom till stallet. Ekta var hur glad som helst, jag fick komma in i boxen utan problem och fixa med henne utan att hon lämnade mig. Var lite rädd för att hon skulle vara lite mera avvaktande efter tandläkar besöket men inte :) Tänkte att det var en bra dag för att börja öva med lite sadel och började att visa henne den lite förts. Hon fick kolla på gerjorna först, nosa och sen kollade jag vad hon sa om den när jag närmade mig henne med den. Så fort den komm över henne, så blev hon spänd och höjde huvudet, men gav sig så småningom. Sen var det att öva på sadel på och sadel av då hon spände sig när den kom på henne, men till slut gick det bra även det. Sen var det tanken att gå bort till corallen och jobba lite på övergångar, men det var nåt som inte stämde redan i gången i stallet, hon spände sig och så fick vi öva på det. Till slut kom vi ut på stallplan gjorde lite stick to me och gick tillbaka och avslutade det hela.

Sen var det Chevalens tur, trodde jag. i och med att det tog sån tid med Ekta så tänkte jag att jag tränar lite på bettet, men inte. Han vägrade umgås med mig överhuvudtaget. Sur som ättika var han och t o m markerade med bakbenet, vilket han aldrig har gjort tidigare. Till slut tänkte jag att jag bara sitter hos honom helt kravlöst men han ville inte veta av mig i alla fall. Hoppas innerligen på att det har med tandläkarbesöket att göra, får väl se idag.

Tandläkare på besök

Igår kom tandläkaren och kollade på kusarnas tänder. Ektas vågbett hade blivit jättebra och hon hade bara ett par små hakar som han raspade bort. Lika så Chevalen hade också ett par hakar som också raspades bort. Båda kusarna var jätteduktiga och framförallt Ekta som hatar att bli stucken med nålar skötte sig jättebra och tog det med ro. Vi passade även på och tog ett blodprov så får vi se vad den säger. Nu har jag också fått det bekräftat från ytterligare en veterinär att mina hästar är inte feta, så nu är det tre oberoende veterinärer som har sagt samma sak. Skönt och veta att det man själv ser är rätt.

Borta bra men hemma bäst :)

Då har en kommit hem från en jättemysig helg i Göteborg. Vi var iväg och såg "Pang på pensionatet" en fars med Stefan och Krister som var ganska rolig. Sen var vi på Jul på Lisseberg, gick på Avenyn åt och drack lite gott och sen sov vi gott på hotellet. Dag 2 och 3 var vi hos älskade sysster-yster och fortsatte med att äta och dricka gott. Sen gjorde vi lite söta armband och syrran fixade mina händer och naglar, så jag blev riktigt tjusig :) Igår när vi kom hem åkte jag direkt till mina älskade kusar och blev varmt emottagegen av de, de kom direkt jag behövde inte ens ropa på de :) Båda två ville vara med en hela tiden så jag kände mig verkligen saknad. I och med att det har varit mycket den gångna veckan så hade vi inte hunnit med så mycket träning, så vi gick bort till corallen och kollade lite vad som satt och hur bra och hästarna tyckte det var jätteroligt. Ekta busade med bollen och var bara lekfull och glad hela tiden. Hon trumpetade en gång men det syntes tydligt att det var inte på alvar, kändes mest som att hon försökte se min reaktion och i och med att jag inte reagerade alls så fortsatte vi busa. :) Hon är så härlig lilla tossan när hon är på det humöret, en blir glad ända in i hjärtat. Sen var det Chevalens tur och han var också glad och possitiv och ville vara med, vi lekte med bollen och den råkade "anfalla" bakifrån och då fick den sig en känga :) Då fick vi nåt att öva på, fast det var inga problem, så jag lärde honom att sparka på den med frambenen istället vilket inte var några problem alls, jaha, då kan jag det, nu är det tråkigt, nästa. Han tröttnar ju på tre röda sekunder. Fortsättning följer senare idag :) längtar redan :)

Då var det den 13:e igen, suck

Onda ting kommer alltid 3. Först ville inte gubben hjälpa mig med belysningen i paddocken, sen började Ekta bli hängning igen och sen visade det sig att den nya eluppvärmda badkaret läckte vatten. Suck. Idag såg jag tyvärr att Ekta inte hade piggat på sig, tvärt om är det nog tyvärr en ny böld på väg. För att inte deppa ihop tog jag tag i belysningen och satte upp lampan vid paddocken. Själv är bästa dräng. Det blev skit bra och i alla fall en ond sak ur världen. Pysslade sen om Ekta ytterligare, stoppade i henne lite extra magnesium och såg till att hon fick i sig extra alger. Hoppas att det gör susen som sist. Ville inte stoppa i henne någon mera butta än, får avvakta och se imorgon. Har bett några böner till farbror gud och hoppas att han lysnnar på mig även den här gången, så att vi kan fortsätta att träna nu när vi har kommit igång så fint. Imorgon får jag ta tag i bakdareproblematiken och hoppas att det löser sig även det. Det börjar ju trots allt frysa på nu allt oftare.

Självinsikt bra, men jobbigt

Att komma till självinsikt är väldigt bra då kan man påverka sig siälv i rätt riktning, man kan ändra på det som är eller varit dåligt till någott bra istället och bli ett så bra "jag" som möjligt. Det jobbiga är när man inser att man inte är som man har trott eller som man en gång har varit. Plötsligt känner man inte igen sig själv alls och kommer fram till att man inte gillar sig själv som man har blivit, då är det jobbigt och en undrar vad som har hänt. Är det ålder, sviter efter flera utbrändheter eller är det bara självinsikt? Nu har jag ytterliggare en sak till att jobba med, mig själv.

Ännu mera strul

Grrrr, hatar när det inte blir som en har tänkt sig. Usch, allt blev bara fel och strulade när jag var ute i stallet idag. Det började med att jag fick "sanera" i vindskyddet, då det var hur mycket skit som helst där inne. Hästarna kan inte ha gjort annat sen igår än stått där inne och skitit. När jag väl var klar med det efter ca 6 kärror med skit, så skulle jag sätta upp hästarnas saltsten, jaha då ska man börja leta eter verktyg, som aldrig kan ligga där de ska, ordning och reda vad är det. Sen skulle jag byta vatten och då skulle givetvisst slanghelvetet stöka men en också, halva ladogården blev nersprutat med vatten, kul, eller inte. Efter det var det dags att göra rent foderhäcken också, men då räckte inte slangen givetvist, leta. leta och leta igen efter en slang skarv som brukar ligga på ett ställe, men nej då inte idag, nu hade den också fått fötter. GRRRRRRRRR. Efter 5 timmars slit och släp så tappade jag humöret, lusten och motivationen fullständigt till att hålla på med hästarna och sur som en bi åkte jag hem. :(

Strul

Igår höll vi på med lyse till corallen, vi förberedde så fint i fredags med att gräva och sätta dit stolpen och det flöt bara på. Igår skulle däremot allt krångla och tillslut blev det ingen lampa uppsatt, får väl se om tid och ork räcker till för att sätta upp den idag. Sen skulle jag träna med kusarna och Ekta kom fram först och ville leka. Det började jättebra, hon var lugn och avslappnad och så började vi med åttan och det började också jättebra, sen började jag göra mina fel. Man ser så tydligt att jag bara förvirrar henne, hon frågar och frågar och till slut börjar hon tveka för att tillsist stanna och vägra. Fast jag har nog kommit på vad jag gör för fel, ska testa idag och se om det går bättre. Sen var det Chevallens tur och han ville inte alls. Började med att jag fick gå och hämta honom, sen strulade sadeln som återigen ligger som en kratta och stör honom, så det blev ingen galopp och i och med att sadeln låg som en kratta, så fick jag heller inte till sitsen och då gav jag upp. Jag försöker dock påminna mig hela tiden om att jag ska vara jätte nöjd. Jag har trots allt kommit igån med kusarna nu och de har faktiskt fått jobba alla dagar förutom i fredags den här veckan, men när det blir så här så känns det som om allt är emot en. Det är inte svårt alls att tappa motivationen, men fan heller. Idag ska jag börja med att verka Chevallen då det är hög tid för det, sen ska jag prova om den andra sadeln ligger bättre, och sen blir det Ektas tur, så får vi se om jag har knäckt vad felet är.

Störmoment

Igår hade vi en bra sesstion med Ekta. Vårt första treshholds började redan när vi skulle gå genom en del av ladogården som är ganska trång. Ekta blev lite oroligt och spänd, så vi fick börja med att lösa det. Det vilktiga med övningen var att hon skulle kunna känna att det är ingen som tvingar, pressar, stoppar eller skyndar på. Hon skulle känna sig trygg och veta att hon alltid kan backa ut när det blir för mycket för henne. Det är också en mycket bra förberedande övning för lastträningen. Dessutom fick vi massa störmoment i form av olika ljud och folk som kom och gick. Vi har övat på detta tidigare så det var inget helt nytt för Ekta, men det märktes att det var ett tag sen vi gjorde det sist.

Sen var det dags att ta oss till corallen och "stick 2 me" funkar bättre och bättre, jag måste bara tänka på att verkligen befinna mig i rätt zon när jag börjar gå.
Väl i corallen började vi åter igen med lite "Touch it" Med en RBI häst är det viktigt att man jobbar på ett återkommande mönster för att skapa och bibehålla konsekvens vilket skapar trygghet då hästen vet vad den ska göra och vad som förväntas av den. En RBI häst vill göra en sak i taget för mycket variation skapar bara förvirring. Eftersom hon nu kan och vet vad hon ska göra la vi till lite störmoment i övningen i form av störande ljud vilket bestog av att Joanna stog och klappade händer. Eftersom Ekta är extremt känslig för olika ljud så var det en jätte grej för henne i början, men efter en stund började hon att vänja sig vi det mer och mer. Även svärfar var ute och gick och med en ficklampa och bidrog till att vara ett störmoment han med. Övningen var jättebra för både mig och Ekta. I och med att jag själv är RBI så var det jättebra då jag verkligen fick jobba på att behålla mitt lugn och fokus, samtidigt som jag fick jobba med att agera rätt även när Ekta blev RBE.

Träningsvärk

Aj, aj, träningsvärk idag. Det var visst ett tag sen som jag red lektioner :) Igår höll vi på med att rida "On the balance point" och det var en spännande upplevelse :) Jag trodde inte riktigt att den satt så långt bak, men det märktes klart och tydligt när man satt rätt och vilken skillnad på hästen, kul! Fast det är inte lätt att vara RBI som människa :) snacka om att vara "manlig" :) det är verkligen en sak i taget som gäller i annat fall låser det sig fullständigt :) I vilket fall som helst så var det jätte roligt och jättegivande, även insikten om att man är stel som ett kyllskåp :) Sen var det den andre kusens tur och det gick också jätte bra, våra åttor är perfekta inget snack om det :)

En dag av tillit, timing och fokus.

Idag har jag haft en mycket givande eftermiddag med båda kusarna. Allt gick och slutade så himla bra, hästarna kändes avslappnade och ville verkligen vara med och tyckte att allt var roligt. Så härligt att se Ekta tillåta sig själv att vara lite busig och leka med saker. Hon fick mig verkligen att skratta idag. Först körde vi lite "stick to me" vilket går bättre och bättre jag måste bara inse att hon tar inte illa upp när jag gör rätt och hon är verkligen supernoga med att jag ska göra rätt :) Sen var det dags för lite "touch it" och där har jag min timing och att matcha hennes energi att jobba vidare på och åter igen gör jag rätt så är det bara kul. Sist gjorde vi "figure 8" och det var nog den bästa åttan någonsin :) Lilla busan hon är så härlig när hon är på det humöret, hoppas att fortsätter med det.

Sen var det Chevallens tur, först ville han dock inte bli fångad eller rätta sagt tyckte han att vi kunde göra annat :) Sen följde han snällt med, vi gjorde lite "Touch it" i hagen och gick över det nytt ned sågade trädet. Det var inga frågetäcken där inte, först frambenen, stop och sen bakbenen. Sen jobbade vi med tränset och bettet, det gick jättebra trots att det tog jättelågt tid. Jag blir lite sur på mig själv när jag tänker på hur jag har tränsat honom tidigare, bara för att jag inte har haft tid och fast att jag har vetat att jag gjort fel. Jag får dock lägga det bakom oss och fokusera på att göra rätt i fortsättningen. Vi började med lite "Touch it" och det gick jätte bra, han hade mycket mera energi idag och tyckte att allt var roligt helt plötsligt. Sen blev det en del ridning och "The game of contact" Det har vi gjort en hel del tidigare när vi höll på, fast jag fattade inte att jag gjorde rätt :) Det är verkligen dags att damma av ridkunskaperna, då de finns där, jag måste bara våga att lita på mig själv och att min häst gör det han ska bara jag behåller mitt fokus.

Det är så härligt att äntligen har hittat en människa som tänker som en själv, som tar sig tid, som inte rusar genom saker. Som har mål och delmål som man kan backa till om målet blir för högt. En som ser det en själv ser och fokuserar på det jag gör rätt och fel och vågar leverera befogad kritik, både positiv och negativ. Tusen tack för idag!