Lösdrift, box eller både och.

Det finns massor av lösningar på hur man utformar en fungerande lösdrift. Givetvis finns det regler och måttbestämmelser för hur man får och inte får bygga. En bra bok som handlar om detta är "Att bygga häststall - en idéhandbok" av Michael Ventorp & Per Michanek. Många gånger vill man även ha kvar boxarna, då det faktiskt finns tillfällen när de kan komma till nytta. Men när man inte riktigtig har plats för att ha både och, hur gör man då? Mobila boxväggar som man kan öppna upp till en lösdrift och stänga när man vill ha boxar. Många har sagt att det är ganska fiffigt så som jag har löst det, därför tänkte jag att dela med mig med lite bilder.

   

Ny hatprodukt

Satt idag och kollade genom en av Sveriges största ridsports kataloger och insåg att de säljer enbart prylar för symptombehandling. Vad jag menar med symptom behandling kan ni bl a  läsa här Symptombehandling - När gör vi det egentligen?  

Kortfattat kan man säga att symptombehandling är när man döljer alla problem som man har med sin häst genom att använda diverse skydd,  hjälpmedel och produkter som hindrar hästen för att visa när något skapar obehag för den,  istället för att lösa de. I denna katalog hittade jag ytterligare en riktig hatprodukt nämligen detta:
Grästygel 
 
Och så lyder beskrivning av denna produkt:
"Äntligen den smarta tygeln som hindrar glupska hästar att dra ner huvudet för att äta. Även bra för de som kommit på att man kan sänka huvudet för att bli av med sin ryttare."

Om man tittar noga på bilden så ser man en extra tygel som löper genom en ring i nackstycket och vidare ner till bettet där den är fäst.
Då tänker jag så här, vad händer då i min "glupska" hästs mun när den sänker ner huvudet för att äta? Vilken enorm skada tillför jag min häst då? Eller den hästen som genom att kasta av sin ryttare faktiskt försöker säga att sadeln klämmer och plågar den vid varje steg den tar.

Själva produktbeskrivning talar sitt klara språk för vilken attityd man har till hästar inom detta företag.

Sånt gör mig bara så himla ledsen.

Vatten!!

Tänk på att hästarna dricker lika mycket året runt. Ge hästarna alltid rent vatten, att slicka i sig snö ersätter inte vätskebehovet.  En mycket enkel och förebyggande åtgärd för bl a  kolik. 

Mocka hagar

I helgen passade jag på att mocka i min hage och kom tänka på all er som fortfarande ifrågasätter och förundras över varför jag envisas med att göra det. Jag passade då på att ta denna bild som kanske får er att förstå vad som händer med hästarnas hovar och marken i sig om man låter bli att göra det.Detta är den andra skopan som jag körde ut och då har jag bara mockat runt alla foderhäckar och runt ett av hästarnas favoritställe. Förra gången jag mockade var bara 3 dagar tidigare. 

Tillit A och O

I lördags var min duktiga tränare Joanna hos mig och vi jobbade på några grundläggande saker i hästkommuniation som handlade om tillit, approach & retreat och drive & draw. För ett ovant och oinsatt öga såg det säkert ut som att vi inte gjorde nåt förutom att jag gick där fram och tillbaka och klappade hästen och gav den godis då och då. Men som sagt vi går inte vidare förrän grunden är stadig, dvs är hästen inte trygg och lugn och känner sig säker i det vi gör med den, så tvingar vi oss inte på den. Allt handlar om tillit och hästens egna vilja. Sen tränade vi också på betsling ur hästens synvinkel. Det ska vara roligt och givande för hästen så att det själv väljer att bli tränsad. Här kommer en liten film på vad vi har åstadkommit efter ett par gångers träning. Detta är tredje gången vi tränar och allt är inte tipp topp än, men med tanke på att denna häst verkligen avskydde bett och träns och gjorde allt för att slippa få det i munnen, så tycker jag ändå att vi har kommit en bra bit på vägen :)

Nu blir det vår!

Hästarna fäller, nu blir det vår! Hipp hipp hurra! Har nog aldrig blivit så glad av att se hästarna fälla som idag. Äntligen är våren på ingång!

Skapa förutsättningar för att lyckas

Jag är så himla duktig på att sabba för mig själv. Tänk om jag ändå gjorde allt som jag kan teoretiskt även praktiskt, vad smidigt och bra allt hade varit. Att det ska vara så himla svårt att hjälpa sig själv och ge sig själv en chans att lyckas för en gång skull. Jag blir bara trött på mig själv, vadå ha en plan och tänka genom vad och hur man ska göra innan man gör det. Fick en uppgift av min tränare igår på att öva betsling igår, och det kom jag på efter att jag hade släppt ut hästarna och var på väg hem då klockan började bli mycket. Men så tänkte jag att nej, jag måste göra det. Och vad gör jag då, jo då enkelspårighet på, in i sadelkammaren hämta träns, ut till hagen, ropa in Chevalen, Chevalen kommer, nu ska vi öva, visst, eller hur. Chevalen kom tog godiset såg tränset och så gick han igen. Snacka om att jag satte upp det för att lyckas, eller inte. Grrrrr. Nya tag imorgon, trött på mig själv och väl medveten om vilka misstag jag gjorde, åkte jag hem.

Idag hade jag en plan, ja, det trodde ni inte. Jajjamensan. Jag hade hästarna inne då jag mikroströmmade Chevalens ben och då tänkte jag att när jag ändå har han inne så kan jag passa på att öva. Jag hade pysslat med han en hel del innan jag började med tränset, så han var med mig och med på vad som skulle ske. Sänka huvud , på med tränset, inte hela vägen, lugn kuse, av med tränset, och så GODIS. Sen var det bara att ta på och av och belöna efter varje gång. Imorgon blir han nog ännu mera sugen på att tränsa sig själv. Det går så mycket lättare när en väljer att använda sitt huvud, tänk om jag kom ihåg det lite oftare bara :)

Olyckor kommer alltid tre

Glömde visst bort att olyckor kommer alltid tre och trodde inte att mera elände kunde inträffa, men vad jag bedrog mig. Igår när jag kom till stallet hittade jag Cheval mega halt på ett bakben. Han ogärna stödde och gick på benet och när han skulle vända sig så hoppade han bokstavligen på 3 ben. Visserligen är han livrädd för allt som KAN göra ont och har han bara lite ont så håller han på att dö. Det gör att när något sånt inträffar så blir det då väldigt svårt att bedöma hur ont och hur allvarligt det verkligen är. Det räckte att jag tittade på bakbenet på avstånd så stod han och skakade och så fort jag försökte ta och känna så lyfte han på benet så han höll på att ramla då han samtidigt skakade så mycket. Ganska omgående såg jag att han hade ett litet sår strax under patellan som var ca 3-4 cm långt och ca 1,5 cm brett. Inget var tjockt eller svullet och inget annat än blod hade runnit, inte heller något feber hade han. Efter lite övertalan med godis och kel så fick jag tvätta rent såret och såg att det var inte djupt alls, bara något litet på mitten. Såg lite ut som ett litet stick sår. Rådfrågade dock veterinären då han betedde sig som om benet var brutet, men vi skulle avvakta till idag. Idag rörde han sig bättre och gick på benet och såret såg ok ut, det var dock lite svullet runt om som man kan se nedan.

Nu hoppas jag verkligen att det inte är något annat en ett sticksår eller en spark. Jag orkar inte med mera bekymmer nu. Under de sista 3 veckorna
har jag fått avliva en katt, den andra katten fick operera bort 2 tänder och
detta med Chevalen. Vill inte mer nu.