Jag är så himla duktig på att sabba för mig själv. Tänk om jag ändå gjorde allt som jag kan teoretiskt även praktiskt, vad smidigt och bra allt hade varit. Att det ska vara så himla svårt att hjälpa sig själv och ge sig själv en chans att lyckas för en gång skull. Jag blir bara trött på mig själv, vadå ha en plan och tänka genom vad och hur man ska göra innan man gör det. Fick en uppgift av min tränare igår på att öva betsling igår, och det kom jag på efter att jag hade släppt ut hästarna och var på väg hem då klockan började bli mycket. Men så tänkte jag att nej, jag måste göra det. Och vad gör jag då, jo då enkelspårighet på, in i sadelkammaren hämta träns, ut till hagen, ropa in Chevalen, Chevalen kommer, nu ska vi öva, visst, eller hur. Chevalen kom tog godiset såg tränset och så gick han igen. Snacka om att jag satte upp det för att lyckas, eller inte. Grrrrr. Nya tag imorgon, trött på mig själv och väl medveten om vilka misstag jag gjorde, åkte jag hem.
Idag hade jag en plan, ja, det trodde ni inte. Jajjamensan. Jag hade hästarna inne då jag mikroströmmade Chevalens ben och då tänkte jag att när jag ändå har han inne så kan jag passa på att öva. Jag hade pysslat med han en hel del innan jag började med tränset, så han var med mig och med på vad som skulle ske. Sänka huvud , på med tränset, inte hela vägen, lugn kuse, av med tränset, och så GODIS. Sen var det bara att ta på och av och belöna efter varje gång. Imorgon blir han nog ännu mera sugen på att tränsa sig själv. Det går så mycket lättare när en väljer att använda sitt huvud, tänk om jag kom ihåg det lite oftare bara :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar