Nyårsafton

Jaha, då var det sista dagen på det här året. Hoppas verkligen på att det nya året blir mycket bättre och utan massa strul. Att alla kommer vara friska och glada och att allas önskningar kommer att uppfyllas. Igår gjorde jag sista verkningen för i år. Båda kusarna blev så fina i fötterna och idag gick de hur bra som helst på den super knöggliga marken, då det var -11 grader i morse. Tränade lite med båda hästarna igår inne i stallet, på att de skulle kunna vara där och gå och nosa på saker och ting utan att bli rädda, det gick jättebra. Nu ska vi snart iväg och fira nyår, så det är väl bäst att börja göra sig i ordning. Hoppas att det inte blir massa förbaskade smällare och raketer för alla djurens skull. GOTT NYTT ÅR!

Pippibird

Ikväll när jag skulle släppa ut hästarna efter att ha kvällsmatat de så upptäckte jag en liten grå sudd i ena hörnet inne i Ektas box. Shit tänkte jag vilken råtta, blind som en är, men efter en närmare titt såg jag att det var en liten fågel. Nej, tänkte jag lille pippi har den gått och dött, jag började pilla lite på den och då såg jag att han började vakna till, först när jag väl hade den i handen så sa det trrrrrrrrrrrrrrrrrrrd och den flög iväg. Jag började titta efter vart den hade tagit vägen men såg den inte först. Minuten senare såg jag att den traskade på golvet och titade lite snett på mig. Jag gick bort till sadelkammaren och hämtade lite mat till den då jag tänkte ut i fall att den skulle vilja äta. Under den korta tiden som det tog för mig att gå fram och tillbaka till sadelkammaren så hade lille pippibird traskat tillbaka och kurrat in sig i spånet igen och somnat om. Den här gången han han inte somna helt då han rörde på sig lite fortfarande när jag lade maten jämte den. Hoppas att ingen katt tar den bara och att den bara sov. Den såg inte skadad ut men vad vet jag om fåglar. Niu har jag googlat på den och förmådligen är det antingen en gul- eller blåmes och förmodligen en hona. Får väl se vad som händer och om den är kvar levande imorgon. Hoppas den klarar sig. Jag fattar inte att den har kunnat ligga där hela tiden medan Ekta var inne och att hon inte brydde sig om den ens. 

Hispiga hästar, eller?

Idag var det dags att rasta mockarpären som den internt kallas, alltså min gödselsug. Jag får jämt frågan hur hästarna tar det, om de är rädda osv, men så här brukar mina "hispiga araber" reagera, observera att jag är bakom Ekta dessutom :)
Som ni hör så låter det ganska mycket.

Detta är inte normalt

 Detta är ju helt tossigt, det är 21 grader varmare i år mot vad det var förra året. Visserligen inte mig emot, men om det bara kunde sluta blåsa nån gång. Natten till igår var det ytterligare en storm som drog förbi oss här. 2 st stormar på drygt en månad. Trivs inte riktigt med det. Som tur fanns det nu inga fler träd som kunde blåsa ner. Hästarna var också helt oberörda av att det blåste, visst var det lite mera spring i benen på de än vanligt, men det var inget stressade, så fort de fick sin "kvällsmat" så stod de så fridfullt och mumsade i sig av den goda maten. Det var väldigt skönt att se :) Det finns bara en positiv sak med att det blåser, hagen torkar upp. Igår grävde jag en liten fåra genom hela biten bakom stallet, för hand med spade, puh, det tog 1,5 timme, men som det rann undan.

Hästarna och jag har haft ett litet ofrivilligt uppehåll i träningen nu pga allt som det "fina vädret" ställer till med för oss. Var tvungen att fixa allt som den första stormen ställde till med, sen när allt blötsnö smälte bort, så blev det översvämningar överallt så det fanns ingen stans att vara på, sen började det blåsa igen, och hemma i Lidhult, där BLÅSER det när det väl gör det.

Jag har dock pysslat lite smått med kusarna, de stunder de har varit inne. Chevalen har blivit lite mera sig själv igen. Han har fått tillbaka sin plats i stallet och bara det gjorde att han blev mindre sur. I förrgår tränade vi på bettet igen. Har bytt till ett smalt 3-delat som verkar passa bättre. Det tog betydligt kortare tid mot första gången och så fort han håll fast det så tog jag ut det igen och så fick han godis. Han gör vad som helst för sitt godis. 

Ekta visade mig hur en kort fas 1 följt av snabb fas 2, 3 och 4 ska se ut. Hon moppsade upp sig mot Chevalen igår som "råkade" tittade på hennes mat. Hon lade öronen slickade bakåt och gav honom näst intill dödlig blick och sen flög hon mot han som en raket. Fast bara halvvägs, det behövdes inte mer, han vände bort blicken genast och fortsatte med sitt hö som om han ville säga, "Ja, ja, håll du på du PMS tant, som om jag bryr mig" Sen kom Tryggve och hon försökte med samma sak, men en bergvägg flyttar man inte på så lätt, han la bara öronen bakåt och tyckte att "Studsa du lilla gumman, jag ska bara äta ditt hö, så studsa du om du tycker att det är roligt" Då kom Chevalen och gick emellan och talade om för Tryggve att han skulle flytta på sig, han körde bara med lååååååååååååååååååååån fas 1 vilket räckte och sen mumsade han och Ekta på hennes hö tillsammans. Lugnt och fridfullt. 

Kan man inte komma på bättre ord

Jag tycker att det är så tråkigt med orden hästhantering och hästhållning. Jag kommer dock inte på något bättre ord själv, men jag tycker att de orden har ett sånt negativt klang. Redan från start så får man en felaktig och negativ inställning till hästar och horsmanship och misstolkar det hela. Jag förknippar ordet hantering med gods och varor och det är inte hästar. Varor och gods hanterar man, man förflyttar de från punkt A till B, man lagerhåller de. Lika så med hästhållning, det låter som att det är något man ska förvara. Detta gör nog att många redan undermedvetet tolkar när de hör ordet hästhantering att det är nåt man gör med hästen tillfälligt och sen måste den förvaras någonstans.

Jag hanterar inte mina hästar, jag umgås med de, tar hand om de, leker och lär med de. Horsmanship för mig är något som man är och gör med hästarna hela tiden, det är en livsstil ett sätt att vara, ugås och kommunicera på. Mina hästar förvaras inte heller, det får gå ut och in som de vill och vandra runt hela dygnet. 

Jag blir också så road och samtidig uppgiven varje gång jag läser i olika hästannonser på nätet, "NH tränad", "Kan (hästen) en del NH", "Hanteras enligt NH", "Gör lite NH ibland" osv. NH eller natural horsemanship är något naturligt för hästarna, det är deras "språk" deras sätt att kommunicera. Det är ett delvis medfött delvist inlärt beteende, inget som man tränar på då och då. Det är vi människor som måste lära oss och ändra vårt sätt att vara på om vi vill uppnå ett naturligt horsemanship. Vi måste lära oss att se saker med hästens ögon, respektera dess grundläggande behov, först då kan vi bli accepterade och respekterade i en hästflock.

Nackspärr :(

Då var det dags igen för att vara en invalido :( Kan man inte bara få vara frisk, pigg och glad för en gångs skull. Jag är så trött på all denna värk som hoppar på mig jämt och ständigt. Blääää

Hat pryl

Ytterligare en hat pryl som hamnar på min "Svarta listan"
Ett enkelt kedjegrimskaft.Om man behöver en sådan för att kunna leda en häst, är det inte något som är tokigt i ens relation och kommunikation? Handlar det verkligen om partnerskap eller fångeskap och hur känns det för hästen? Något att fundera på kanske?

Sanning!

En arbetskamrat sa något väldigt sant till mig idag.
Jag citerar "Det finns väldigt många hästägare men väldigt få häsmänniskor" Det är så sant som det bara kan vara.

Yr i bollen

Igår blev jag yr igen, det ena ögat känns konstigt och ibland känns det som att synfältet har minskat i sidled. Kände mig jättekonstig, yr och kalsvettig över hela kroppen, inte nog med det som började läpparna och tungan att domna bort korta stunder. Blev faktiskt lite rädd när jag hörde själv att jag sluddrade på en del ord. Trodde faktiskt inte att jag skulle ta mig till stallet, då jag var helt svimmfärdig, men väl efter en stund i stallet lagom till att jag skulle hem igen så gick det över. Ja, det blev inget gjort med kusarna förutom det nödvändigaste, idag känner jag mig inte heller helt kry, vet inte vad jag ska göra riktigt. Vill inte gå till någon läkare, då en antingen blir skickad hem med alvedon eller idiotförklarad.

Blött

Det mesta av allt blöttsnö som kom har nu smält bort och omvandlat hela hagen till en sjö, så nu har jag sjöhästar i hagen :) Tydligen så räcker det inte med det blöta så det fortsätter även att regna för fulla muggar. Tog några dåliga bilder på de blöta kusarna när jag hade tagit in de. Till synes ser de genomglöta ut, men när man tittar närmare under den tjocka pälsen så ser man tydligt att det är bara det översta lagret som är blött. Fiffigt det där med päls, synd att inte alla hästar får behålla den bara.

Trött och deppig :(

Ja, det är inte så mycket att säga än att jag är jättetrött på allt just nu. Jag tröstar mig dock med att december är snart över och vi kommer att gå mot ljusare tider. Jag får också glädja mig med att jag har faktiskt kämpat och jobbat med hästarna i ur och skur i höst, trots mörker och blåst och trötthet. Den senaste veckan har dock blivit sönderhackad totalt och det har inte funnits någon ork över till att träna, eller ens skriva här på bloggen. I måndags och tisdags var vår toppen tränare Joanna hos oss och gav oss lite nya utmaningar och idéer att jobba med. I onsdags var kiropraktor hos mig och knäckte mig till rätta, vilket resulterade i att jag var yr och illamående hela den dan så det fanns ingen möjlighet att ta hand om kusarna överhuvudtaget, de fick bara det nödvändigaste sen var det att åka hem och lägga sig. I torsdags var jag fortfarande dålig, men jag försökte i alla fall göra klart chevals hovar. I fredags var det dags för oväder igen det snöade och regnade och blåste på tvären upp mot 17m/s, så jag åkte upp och tog in hästarna så att de skulle få torka, tänkte att jag skulle ta ut de sen framåt 10 tiden på kvällen. När jag kom upp så var Chevalen totalt deckad. Det är jätteovanligt honom att ligga och verkligen sova, så han reste sig inte ens upp när jag kom, vilket givetvisst gjorde mig lite nojjig igen. Först vid 22:30 reste han sig upp och såg jättetrött ut och undrade vad jag stökade med. I och med att det fortfarande var skitväder ute så fick hästarna faktiskt var inne den natten, det händer inte ofta, men när de var så trötta så var det lugnast så för de. Lördag morgon var jag ute vid 7 hos de och då såg de mer pigga ut. De fick sin frukost sen fick de gå ut. Den dan fick det bli lite aktiviteter hemma i form av städning och tvätt, ytterligare ett måste som man inte kommer ifrån. På kvällen försökte jag göra färdigt Chevals hovar igen, men han ville inte. I brist på ork så fick det var, jag ville inte bråka med han, med tanke på hans kännslomässiga tillstånd ;) I söndags var det ett ytterligare måste, kalas för 3 åriga systerdotter och inköp av julklappar till alla barnen. Yieepiiee, eller inte. Fick en skum huvudvärk, vilken resulterade i att jag heltplötsligt såg jättekonstigt med ena ögat och till slut såg jag inte nåt med det i sidled, en form av tunnelseende. Skumt, blev lite rädd, men det släppte sen. Efter kalaset var det ut till stallet och där möttes man av ytterligare måsten, saker som gick sönder när ovädret passerade, så det var bara att laga på, vilket resulterade i ingen direkt träning med hästarna. Försökte igen att göra färdigt chevals hovar, men surare häst får man leta efter, blir galen på hans dåliga humör, eller mitt som han återspeglar. Igår var det dags att verka Ekta igen, det blir bättre och bättre för varje gång, nu har jag fått ner henne ytterligare i trakten vilket såg riktigt bra ut och hon traskade på i morse som ingenting. Så håll tummarna där ute och jag fortsätter att kämpa på. Idag kanke jag kommer kunna göra klart Chevalens fötter, någon träning verkar det inte bli av, det har börjat blåsa rätt kraftigt nu och skulle bli ännu värre framåt kvällen. Vi får väl se vad det blir av den här dagen. Puh. Jag har också tagit ett lite trist beslut, jag ska lägga ner mitt företag. Det finns inte utrymme för det just nu, jag kan inte både jobba heltid och hålla på att jobba med andras hästar, samtidigt som jag vill hinna med mina egna och min familj. Kroppen säger ifrån också så det får väl bli så helt enkelt. Så trist, deppigt och mörkt är det just nu. :(

Snurrigt värre

Det är inte lätt att vara RBI som människa, trög är bara förnamnet på hur man är. Att göra flera saker samtidigt är totalt omöjligt känns det som. Dagens lektion gick mest ut på att trassla in sig i repet, fastna med sticken i vanten, fastna med sticken i underlaget då den frös fast, trassla in sig med sticken i staketet. Ser ni det framför er? Att snälla Joanna kunde hålla sig för skratt är ett under :) Tusen tack för alla käft smällar som är bara så korrekta och för att du fick mig jobba och fokusera. Ja att göra flera saker samtidigt är verkligen inte min grej :) och matcha hästens energi är inte heller min starka sida. Det där med hästar är kanske inte min grej helt enkelt ;) Där emot är jag jättebra på att bli så liten och osynlig som möjligt, blunda och hoppas på att allt har löst sig när jag tittar upp igen. Grrrr så arg jag blir på mig själv. Ja som ni kanske förstår så gick dagens lektion ut på att fokusera på uppgiften, matcha hästens energi, få dennes uppmärksamhet, göra det som krävs varken mer eller mindre. Ja och det gick ju skapligt, med tanke på att det blåste rätt så bra och så var det förmodligen något djur som rörde sig i hagarna (eller spöken i hennes huvud) så fick jag henne att inte flippa ur fullständigt och bli rädd. Hon var pigg och framåt, men inte rädd, mest nyfiken på vad som hände runt omkring och frustrerad på att hon fick fokusera på mig och det vi gjorde stället för att gå titta på det andra. Men att sticken frös fast i backen måste ändå tyda på att jag inte viftar med det i tid och otid i alla fall ;) Jag kanske ska tillägga att det var minusgrader ute också ;) Ja det kanske blir hästfolk av oss med nån gång. Sen var det Chevalens tur som inte är sig själv riktigt. Vi tog en promenad för att han skulle få gå någonstans, vilket han tycker är roligt. Vi körde lite stick to me från zon 4 och 5 vilket gick jättebra. Vi skrittade och travade fram och tillbaka på vägen och lite på gärdet då månen lyste upp den så fint för oss. Han hade i alla fall öronen framåt hela tiden och gick på hel tiden utan någonting. Vi höll på bara en halvtimme men han fick i alla fall röra på sig för lille magens skull. Han är lite spänd och uppdragen i buken och tarm ljuden är lite svaga, men han äter och dricker kissar och bajsar så vi får hålla tummisarna för att det släpper snart. Får fortsätta att ha lite extra koll på han. Nu blir det till att dejta kudden. Natti natt.

Finns det inga gränser..

...för vilka tortyrredskap som får tas fram och säljas för hästar? Hittade denna "underbara" pryl på Hööks idag.
Och så här lyder beskrivningen:
"Haklapp - Fästes i grimman. Hindrar hästen från bita på ex. hagkompisens täcke."

Ja, och vilka mer naturliga behov och beteenden hindrar det hästen ifrån? Hoppas att ni tänker på det innan ni skaffar detta tortyrredskap. Ja och att hästen biter på hagkompisens täcke, ja det kanske är ett sätt att hjälpa den att blir av med eländet.

En dag till i stillhet :(

Ja, det fortsätter att värka i varenda led i kroppen, så det får bli ytterligare en dag till att hålla sig stilla liggandes i soffan. Jag kan dock inte hålla mig från mina kusar, så det fick bli en kort visit hos de i alla fall. De fick sin goda mat, sen fick de byta hage då svärfar skulle ta ner några träd som var i farozonen för att blåsa ner om det skulle få för sig att storma mera. Lika bra att bli av med de. Sen mockade jag lite och nu sitter jag här igen :( Jag vill inte ha denna eländiga värk mer, kan inte nån bara ta bort den :(

Invalido

Ja, idag är jag lite av en ivalido, har sån himla värk i mina knän och numera även i fotleder. Inatt vaknade jag att jag inte kunde vända mig då det värkte så grymt i ländryggen, så nu får Larry knäcka till mig igen så jag blir människa igen. Ha varit liggandes i soffan hela dan :( Tur att vädret är skit också annars hade jag blivit tokig. Hoppas att jag kan gå nåt bättre imorgon, det skulle bli bättre väder och då vill ja hålla på med mina kusar. Förbannade knän, det värsta är att det är inget som kan bli mycket bättre när brosket på ledytorna är för tunnt och slitet. Ja jag kan ju träna upp lårmusklerna för att få avlastning i knäna, frågan är bara hur jag ska göra det utan att belasta knäna. Hmmm moment 22 eller? Jag försöker så gott det går, men så fort jag gör det, då blir jag liggandes dan efter. Tänkte försöka cykla på min motionscykel med det lägsta motståndet ett tag så får jag se vad det gör för skillnad, blir det bättre så kan man kanske öka motståndet lite osv. Ja, livet är skit och sen dör man :(

Äntligen lek dags!

Äntligen har vi kunnat leka igen. Det har varit jätteblåsigt sen stormen natten till måndan. Vi försökte leka lite i tisdags, men det gick ju som det gick. Sen var Chevalen lite dålig några dagar. Det har varit nåt skumt med magen, jag misstänker att han har gått och spänt sig och stressat så sen stormen och inte kunnat slappna av så det satte sig i magen. Han har också varit jättetrött. Igår la han sig ner t o m när Ekta hade gått iväg och Tryggve stod och åt. Han lägger sig inte gärna och sover, han måste ha koll, men igår var han helt slut, lille plutt. Så hade han också slagit i ögat och det var såååååååååå synd om han. Ledsnare häst fick man faktisk leta efter. Lille gubben. Men idag hade han äntligen piggat på sig, och var mer sig själv igen. Vi var ute i corallen och lekte lite liberty då vi inte hade någon lång lina torr. Han fick göra lite touch it, och sparka boll och så lite stick to me. Sen fick han också gå över och stanna över en bom. Sen fick han göra lite som han själv ville vilket fick honom på bättre humör också ;-) Tog lite bilder på när han sparkade på bollen, men resultatet blev tyvärr inte det bästa.

Så fick även Ekta röra på sig lite, det var lite av varje. Touch it funkar jättebra, åttan fick vi till slut att funka, men det är nåt jag gör galet, jag blir tokig på mig själv. Hon var ganska loj och lyssnade inte så bra, gjorde lite som hon själv ville och var faktiskt väldig left brain. Ska sätta mig och titta på lite DVD:er och se om jag kommer på vad det är jag gör galet. Tja, det gick som det gick men vi kom ut och rörde på oss i all fall, så jag är nöjd i alla fall.

EMS

Fick svar på blodprov idag, vilket visade helt normala värden, inget att oraoa sig för i dagsläget. Så himla skönt!

Får nog byta blogg

Då Google tvingar mig till att använda Google Chrom för att jag ska kunna använda min blogg, så blir det nog till att byta till någon annan sida, då Chromoch jag håller inte sams och jag gillar inte att böhöva ladda ner massa onödiga tilläggsprogram.

Jag blir så lack på mig själv :(

Usch, allt är emot mig idag! Sur och grinig, en förbannad PMS kärring är vad jag är. Lika bra att jag lägger ner alltihop, för jag vet ändå inte vad jag pysslar med. Att hästarna står ut med mig överhuvudtaget är ett under :( Att jag aldrig lär mig, jag ska inte hålla på med hästarna när jag är på det humöret. Fast jag ville så gärna ändå då jag inte har hållt på i corrallen på flera dagar. Behöver jag berätta hur det gick? Knappast eller hur. Ett brunstigt sto i ena änden på snöret och i den andra en PMS tant, lyckad kombination, eller inte. Visst hon var jätte duktig, brusade inte upp en gång, men var totalt ofokuserad och okoncentrerad och struntade blankt i vad jag bad henne om, gjorde lite som hon själv tyckte, lyssnade lite med ena örat ibland. På tillbaka vägen gjorde vi stick to me vilket gick dock väldigt bra, och touch it på konerna var inte heller några problem. Med tanke på vilka förutsättningar jag gav henne så är jag jättenöjd och tacksam för att hon överhuvudtagen ville vara i min närhet. Sen var det Chevalens tur också, givetvist, har man sabbat den ena så måste man sabba den andra med ju. Han skrämde dock livet ur mig, när jag skulle ta honom i boxen vilket inte var något problem med, så kände jag att han luktade illa ur munnen och näsborrarna. Samma hemska lukt som på min vänninas häst när den hade värsta koliken. Fast han såg pig ut och hade ätit och druckit. Jag kände på magen och den var spänd och han kickade mot mig flera gånger när jag försökte massera magen på han. Jaha tänkte jag då ska vi ut och röra på oss i vilket fall som helst, så det var bara att gå ut och gå. Han var också lika okoncentrerad och ofokuserad och loj som Ekta. Jag är dock som sagt jättetacksam för att han också ville vara i min närhet. Tillbaka i stallet så åt han igen och drack, hade tarmjud och fes, tyckte dock inte om när jag pillade under magen. Han såg dock pigg ut så jag tror att det släpte. Den hämska lukten var också borta. Skumt. När jag släppte ut hästerna sen så ville de bara vara hos mig i alla fall fast jag hade betett mig som en idiot. Hoppas att de vill umgås med mig imorgon också.

Dagen efter stormen

När jag kom till stallet igår så såg jag på hästarna att de var både trötta och lite skärrade efter nattens blåsväder. Min plan var att leka med de lite, men sen insåg jag att det var bättre och låta de få vila och smäälta allt som hade hänt. Jag brukar inte förmänskliga mina djur eller ge de mänskliga egenskaper, men rätt ofta så dyker det "text remsor" upp i mitt huvud. :) När jag var inne hos Chevalen så stod han och åt sitt hö och gång på gång tittade han ut och sen på mig precis som om han ville säga "Matte, matte, har du sett? Ska det vara så?
Är det farligt? Sen när jag hade pysslat om han och fixat med hans framhovar så ville han gå ut och titta, men han ville absolut ha med mig "Matte, matte kom och kolla, det ligger ett trä här, ska det vara så? Är det farligt?" Jag följe mde han ut och vi gick fram till trädet, flera gånger så tittad han på mig och frågade, men jag talade om för han att nu kan inget mer hända att nu var det Ok att jag vet om det och har sett det, då frustade han "ja, ja okey då, vad ska vi hitta på nu då? Sen var det Ektas tur och hon betedde sig likadant, fast hon var lite mer osäker och frågade flera gånger "ska det vara så, ska det vara så? är du säker på att det är ofarligt? Det ska ju inte ligga där, det har det inte gjort innan, det ser konstigt ut. Matte matte, är du säker? Ja det är lugnt, vi gick fram och tittade och man så hur den osäkra minen försvann ur hennes ansikte, så frustade hon med, sen var det bra. Sen kom hon på att foderhäcken var ju också annorlunda, där hade det också hänt grejer. Vi gjorde lite stick to me fast i frihet och från zon 1, vi tog små små steg framåt mot foderhäcken och hon kollade hela tiden med mig om allt var OK, väl framme så stod vi där och jag klappade om henne, och så fick hon lite godis, sen såg man riktigt hur glad hon blev över att hon fixade att gå helt själv ända fram så när vi skulle gå därifrån så blev hon lekfull och busig och tog ett glädje skutt och ett par små galopp språng därifrån. Sen var allt som vanligt igen. Hästarna är så himla tydliga om man bara väljer och vill se det :)

Blåsigt värre

Ja, då var det åter igen dags för lite blåsväder. Den här gången var det inte så illa som tidigare, men full tillräckligt. Det skulle blåsa som värst vid 18 tiden vilket det också gjorde, men sen började det att lugna ner sig. Vid 19:30 så tyckte jag att hästarna kunde gå ut igen, då hade de varit inne ca 4 timmar och torkat och ätit lite hö. På nattet tilltog blåsten ordentligt och ett stort trä precis jämte vindskyddet och stallet blåste ner. Tidigare på dan hade också en stor enebuske blåst omkull i vår hage. Det var ju tur att hästarna var ute trots allt. Hade jag haft de inne så hade de rivit stallet i panik när det stora trädet gick ner. Men det är så typiskt att det alltid ska hända nåt när jag inte är istallet då jag brukar vara där. Idag var det första gången på flera måndaer som jag inte morgonfodrade då Tryggväs ägare erbjöd sig att göra det. Lustigt, jag ska bara inte frångå dagliga rutiner helt enkelt :) Tydligen har det gått bra med hästarna, har som sagt inte varit ute där än, så jag får hoppas att svärfar och Tryggväs ägare har kollat de noga. Förstårligt kanske så blev det inga utomhusaktiviteter igår, passade på istället att gosa och "grooma" hästarna lite, sen fixade jag Ektas framhovar. Jag var lite mör i kroppen efter dikes grävningen och hästmassagen så jag orkade inte ta bakhovarna med, ska försöka ta de idag, förutsatt att jag får in de i stallet. Med tanke på nattens händelser så vet man inte riktigt om de vågar sig in igen :)

Alla dessa måsten

Ja, nu har de kommit ikapp en så det var bara att hugga i. Dikat ur diket som har vuxit igen. 150m med spade, det känns kan jag säga, men bra blev det och allt vatten har fint runnit undan nu. Alla foderhäckar är nu rengjorda, det är ringvältat utanför stallet, får nog göra det en omgång till om det inte fryser på per omgåend. Badkaret är fixat, lyset fixat både i corallen och utanför stallet. Så nu kan vintern komma, fast den får gärna dröja några veckor till. Imorgon får jag ta tag i hästarnas hovar, det är knappt 14 dagar sen jag gjorde de, men då slipper jag jobba ihjäl mig.

Mellan hopp och förtvivlan

Kl 22:30 ringde telefonen, i andra änden hör jag en gråtande röst, en vän som håller på att förlåra sin häst. Ett ungt sto som hon själv har fött upp. "Kan du komma och hjälpa mig, vi måste åka till klinik" Självklart! I ett sånt läge så finns det inget annat i min värld. Visst vad kan jag göra när hoppet tycks vara ute, men jag vet så väl vad det betyder att stå där själv och se sitt älskade djur lida. Jag kastar mig i bilen och kör 40 min senare är jag framme, veterinären är på plats och hästen har fått dropp och smärtstillande och lugnande. Vad göra? En operation kan krävas, en kostnad mellan 50 och 100 tusen, kommer hon att överleva? Kommer hon att klara resan till Helsingborg? Åka eller inte? Avliva eller inte? Vad är bäst för djuret? Tankarna snurrar? Vi beslutar till slut att ge henne en sista chans, hon får mera dropp och mera smärtstillande och lugnande. Sen vänta, vänta och vänta. "Blir hon sämre får ni ringa, så kommer jag och vi får ta bort henne, säger veterinären". "Hjälp henne Bea", ber min vän. Jag går in och lägger händerna på henne, masserar försiktigt och trycker på utvalda punkter. Plötsligt börjar hon att tugga och jäspa. "Gud" utbrister min vänninas sysster, "det har hon inte gjort sen i morse" Jag gör samma sak ytterligare en gång, sen går jag in för att få i mig lite mat i fall att vi behöver åka. Strax efter kommer min väns sysster och ropar "Hon äter, hon äter!" Hoppet började stiga, det kanske finns en chans. Vi går ut till stallet och jag gör massagen och akupressuren igen, nu äter hon, ser piggare ut, magen är igång och hon t o m vissar attityd. Vi är så tacksamma allihop, att hon fick en chans och att det gick vägen. Jag sätter mig i bilen och 40 min senare är jag hemma igen och lägger mig i min säng, jag har ca 3 timmar innan kl ringer igen och då det är dags att åka, dock bara till jobbet.

Det gäller att alltid ha en reserv plan

Blev så glad idgag (onsdag) när jag kom till stallet. Ekta var hur glad som helst, jag fick komma in i boxen utan problem och fixa med henne utan att hon lämnade mig. Var lite rädd för att hon skulle vara lite mera avvaktande efter tandläkar besöket men inte :) Tänkte att det var en bra dag för att börja öva med lite sadel och började att visa henne den lite förts. Hon fick kolla på gerjorna först, nosa och sen kollade jag vad hon sa om den när jag närmade mig henne med den. Så fort den komm över henne, så blev hon spänd och höjde huvudet, men gav sig så småningom. Sen var det att öva på sadel på och sadel av då hon spände sig när den kom på henne, men till slut gick det bra även det. Sen var det tanken att gå bort till corallen och jobba lite på övergångar, men det var nåt som inte stämde redan i gången i stallet, hon spände sig och så fick vi öva på det. Till slut kom vi ut på stallplan gjorde lite stick to me och gick tillbaka och avslutade det hela.

Sen var det Chevalens tur, trodde jag. i och med att det tog sån tid med Ekta så tänkte jag att jag tränar lite på bettet, men inte. Han vägrade umgås med mig överhuvudtaget. Sur som ättika var han och t o m markerade med bakbenet, vilket han aldrig har gjort tidigare. Till slut tänkte jag att jag bara sitter hos honom helt kravlöst men han ville inte veta av mig i alla fall. Hoppas innerligen på att det har med tandläkarbesöket att göra, får väl se idag.

Tandläkare på besök

Igår kom tandläkaren och kollade på kusarnas tänder. Ektas vågbett hade blivit jättebra och hon hade bara ett par små hakar som han raspade bort. Lika så Chevalen hade också ett par hakar som också raspades bort. Båda kusarna var jätteduktiga och framförallt Ekta som hatar att bli stucken med nålar skötte sig jättebra och tog det med ro. Vi passade även på och tog ett blodprov så får vi se vad den säger. Nu har jag också fått det bekräftat från ytterligare en veterinär att mina hästar är inte feta, så nu är det tre oberoende veterinärer som har sagt samma sak. Skönt och veta att det man själv ser är rätt.

Borta bra men hemma bäst :)

Då har en kommit hem från en jättemysig helg i Göteborg. Vi var iväg och såg "Pang på pensionatet" en fars med Stefan och Krister som var ganska rolig. Sen var vi på Jul på Lisseberg, gick på Avenyn åt och drack lite gott och sen sov vi gott på hotellet. Dag 2 och 3 var vi hos älskade sysster-yster och fortsatte med att äta och dricka gott. Sen gjorde vi lite söta armband och syrran fixade mina händer och naglar, så jag blev riktigt tjusig :) Igår när vi kom hem åkte jag direkt till mina älskade kusar och blev varmt emottagegen av de, de kom direkt jag behövde inte ens ropa på de :) Båda två ville vara med en hela tiden så jag kände mig verkligen saknad. I och med att det har varit mycket den gångna veckan så hade vi inte hunnit med så mycket träning, så vi gick bort till corallen och kollade lite vad som satt och hur bra och hästarna tyckte det var jätteroligt. Ekta busade med bollen och var bara lekfull och glad hela tiden. Hon trumpetade en gång men det syntes tydligt att det var inte på alvar, kändes mest som att hon försökte se min reaktion och i och med att jag inte reagerade alls så fortsatte vi busa. :) Hon är så härlig lilla tossan när hon är på det humöret, en blir glad ända in i hjärtat. Sen var det Chevalens tur och han var också glad och possitiv och ville vara med, vi lekte med bollen och den råkade "anfalla" bakifrån och då fick den sig en känga :) Då fick vi nåt att öva på, fast det var inga problem, så jag lärde honom att sparka på den med frambenen istället vilket inte var några problem alls, jaha, då kan jag det, nu är det tråkigt, nästa. Han tröttnar ju på tre röda sekunder. Fortsättning följer senare idag :) längtar redan :)

Då var det den 13:e igen, suck

Onda ting kommer alltid 3. Först ville inte gubben hjälpa mig med belysningen i paddocken, sen började Ekta bli hängning igen och sen visade det sig att den nya eluppvärmda badkaret läckte vatten. Suck. Idag såg jag tyvärr att Ekta inte hade piggat på sig, tvärt om är det nog tyvärr en ny böld på väg. För att inte deppa ihop tog jag tag i belysningen och satte upp lampan vid paddocken. Själv är bästa dräng. Det blev skit bra och i alla fall en ond sak ur världen. Pysslade sen om Ekta ytterligare, stoppade i henne lite extra magnesium och såg till att hon fick i sig extra alger. Hoppas att det gör susen som sist. Ville inte stoppa i henne någon mera butta än, får avvakta och se imorgon. Har bett några böner till farbror gud och hoppas att han lysnnar på mig även den här gången, så att vi kan fortsätta att träna nu när vi har kommit igång så fint. Imorgon får jag ta tag i bakdareproblematiken och hoppas att det löser sig även det. Det börjar ju trots allt frysa på nu allt oftare.

Självinsikt bra, men jobbigt

Att komma till självinsikt är väldigt bra då kan man påverka sig siälv i rätt riktning, man kan ändra på det som är eller varit dåligt till någott bra istället och bli ett så bra "jag" som möjligt. Det jobbiga är när man inser att man inte är som man har trott eller som man en gång har varit. Plötsligt känner man inte igen sig själv alls och kommer fram till att man inte gillar sig själv som man har blivit, då är det jobbigt och en undrar vad som har hänt. Är det ålder, sviter efter flera utbrändheter eller är det bara självinsikt? Nu har jag ytterliggare en sak till att jobba med, mig själv.

Ännu mera strul

Grrrr, hatar när det inte blir som en har tänkt sig. Usch, allt blev bara fel och strulade när jag var ute i stallet idag. Det började med att jag fick "sanera" i vindskyddet, då det var hur mycket skit som helst där inne. Hästarna kan inte ha gjort annat sen igår än stått där inne och skitit. När jag väl var klar med det efter ca 6 kärror med skit, så skulle jag sätta upp hästarnas saltsten, jaha då ska man börja leta eter verktyg, som aldrig kan ligga där de ska, ordning och reda vad är det. Sen skulle jag byta vatten och då skulle givetvisst slanghelvetet stöka men en också, halva ladogården blev nersprutat med vatten, kul, eller inte. Efter det var det dags att göra rent foderhäcken också, men då räckte inte slangen givetvist, leta. leta och leta igen efter en slang skarv som brukar ligga på ett ställe, men nej då inte idag, nu hade den också fått fötter. GRRRRRRRRR. Efter 5 timmars slit och släp så tappade jag humöret, lusten och motivationen fullständigt till att hålla på med hästarna och sur som en bi åkte jag hem. :(

Strul

Igår höll vi på med lyse till corallen, vi förberedde så fint i fredags med att gräva och sätta dit stolpen och det flöt bara på. Igår skulle däremot allt krångla och tillslut blev det ingen lampa uppsatt, får väl se om tid och ork räcker till för att sätta upp den idag. Sen skulle jag träna med kusarna och Ekta kom fram först och ville leka. Det började jättebra, hon var lugn och avslappnad och så började vi med åttan och det började också jättebra, sen började jag göra mina fel. Man ser så tydligt att jag bara förvirrar henne, hon frågar och frågar och till slut börjar hon tveka för att tillsist stanna och vägra. Fast jag har nog kommit på vad jag gör för fel, ska testa idag och se om det går bättre. Sen var det Chevallens tur och han ville inte alls. Började med att jag fick gå och hämta honom, sen strulade sadeln som återigen ligger som en kratta och stör honom, så det blev ingen galopp och i och med att sadeln låg som en kratta, så fick jag heller inte till sitsen och då gav jag upp. Jag försöker dock påminna mig hela tiden om att jag ska vara jätte nöjd. Jag har trots allt kommit igån med kusarna nu och de har faktiskt fått jobba alla dagar förutom i fredags den här veckan, men när det blir så här så känns det som om allt är emot en. Det är inte svårt alls att tappa motivationen, men fan heller. Idag ska jag börja med att verka Chevallen då det är hög tid för det, sen ska jag prova om den andra sadeln ligger bättre, och sen blir det Ektas tur, så får vi se om jag har knäckt vad felet är.

Störmoment

Igår hade vi en bra sesstion med Ekta. Vårt första treshholds började redan när vi skulle gå genom en del av ladogården som är ganska trång. Ekta blev lite oroligt och spänd, så vi fick börja med att lösa det. Det vilktiga med övningen var att hon skulle kunna känna att det är ingen som tvingar, pressar, stoppar eller skyndar på. Hon skulle känna sig trygg och veta att hon alltid kan backa ut när det blir för mycket för henne. Det är också en mycket bra förberedande övning för lastträningen. Dessutom fick vi massa störmoment i form av olika ljud och folk som kom och gick. Vi har övat på detta tidigare så det var inget helt nytt för Ekta, men det märktes att det var ett tag sen vi gjorde det sist.

Sen var det dags att ta oss till corallen och "stick 2 me" funkar bättre och bättre, jag måste bara tänka på att verkligen befinna mig i rätt zon när jag börjar gå.
Väl i corallen började vi åter igen med lite "Touch it" Med en RBI häst är det viktigt att man jobbar på ett återkommande mönster för att skapa och bibehålla konsekvens vilket skapar trygghet då hästen vet vad den ska göra och vad som förväntas av den. En RBI häst vill göra en sak i taget för mycket variation skapar bara förvirring. Eftersom hon nu kan och vet vad hon ska göra la vi till lite störmoment i övningen i form av störande ljud vilket bestog av att Joanna stog och klappade händer. Eftersom Ekta är extremt känslig för olika ljud så var det en jätte grej för henne i början, men efter en stund började hon att vänja sig vi det mer och mer. Även svärfar var ute och gick och med en ficklampa och bidrog till att vara ett störmoment han med. Övningen var jättebra för både mig och Ekta. I och med att jag själv är RBI så var det jättebra då jag verkligen fick jobba på att behålla mitt lugn och fokus, samtidigt som jag fick jobba med att agera rätt även när Ekta blev RBE.

Träningsvärk

Aj, aj, träningsvärk idag. Det var visst ett tag sen som jag red lektioner :) Igår höll vi på med att rida "On the balance point" och det var en spännande upplevelse :) Jag trodde inte riktigt att den satt så långt bak, men det märktes klart och tydligt när man satt rätt och vilken skillnad på hästen, kul! Fast det är inte lätt att vara RBI som människa :) snacka om att vara "manlig" :) det är verkligen en sak i taget som gäller i annat fall låser det sig fullständigt :) I vilket fall som helst så var det jätte roligt och jättegivande, även insikten om att man är stel som ett kyllskåp :) Sen var det den andre kusens tur och det gick också jätte bra, våra åttor är perfekta inget snack om det :)

En dag av tillit, timing och fokus.

Idag har jag haft en mycket givande eftermiddag med båda kusarna. Allt gick och slutade så himla bra, hästarna kändes avslappnade och ville verkligen vara med och tyckte att allt var roligt. Så härligt att se Ekta tillåta sig själv att vara lite busig och leka med saker. Hon fick mig verkligen att skratta idag. Först körde vi lite "stick to me" vilket går bättre och bättre jag måste bara inse att hon tar inte illa upp när jag gör rätt och hon är verkligen supernoga med att jag ska göra rätt :) Sen var det dags för lite "touch it" och där har jag min timing och att matcha hennes energi att jobba vidare på och åter igen gör jag rätt så är det bara kul. Sist gjorde vi "figure 8" och det var nog den bästa åttan någonsin :) Lilla busan hon är så härlig när hon är på det humöret, hoppas att fortsätter med det.

Sen var det Chevallens tur, först ville han dock inte bli fångad eller rätta sagt tyckte han att vi kunde göra annat :) Sen följde han snällt med, vi gjorde lite "Touch it" i hagen och gick över det nytt ned sågade trädet. Det var inga frågetäcken där inte, först frambenen, stop och sen bakbenen. Sen jobbade vi med tränset och bettet, det gick jättebra trots att det tog jättelågt tid. Jag blir lite sur på mig själv när jag tänker på hur jag har tränsat honom tidigare, bara för att jag inte har haft tid och fast att jag har vetat att jag gjort fel. Jag får dock lägga det bakom oss och fokusera på att göra rätt i fortsättningen. Vi började med lite "Touch it" och det gick jätte bra, han hade mycket mera energi idag och tyckte att allt var roligt helt plötsligt. Sen blev det en del ridning och "The game of contact" Det har vi gjort en hel del tidigare när vi höll på, fast jag fattade inte att jag gjorde rätt :) Det är verkligen dags att damma av ridkunskaperna, då de finns där, jag måste bara våga att lita på mig själv och att min häst gör det han ska bara jag behåller mitt fokus.

Det är så härligt att äntligen har hittat en människa som tänker som en själv, som tar sig tid, som inte rusar genom saker. Som har mål och delmål som man kan backa till om målet blir för högt. En som ser det en själv ser och fokuserar på det jag gör rätt och fel och vågar leverera befogad kritik, både positiv och negativ. Tusen tack för idag!